uppe med tuppen idag. dvs, igår gick jag inte och lade mig. eller, det gjorde jag visst. somnade dock aldrig. var vaken natten ut, med hela livet snurrandes innanför pannbenet. känner mig fortfarande yr. har en klibbig nostalgisk känsla som inte är helt angenäm... men vad är väl angenämt nuförtiden? antagligen ingenting.

tänker att "vi hade iaf tur med vädret" inte är en sanning, spanar ut på helt seriöst en meter blötsnö. kan inte gå ut. kan inte vara inne. sitter fast i skogen, gömmer mig för omvärlden, leker luke skywalker. undrar när min doktor skall ringa. undra vad för medicin jag får nästa gång? antagligen inget roligt eller något som hjälper. typ opium. skulle ju dock stå lite i kontrast till concertan så är väl lika bra som det är.

idag kan jag inte undgå och mata undan känslorna.
känner mig typ såhär;

100år gammal.
100kilo tung.
bitter.
röksugen, the irony. ( ni utvalda vet, ni andra om ni nu finns fuck off)

är rädd för framtiden. vill vara typ sju år igen. då var jag iofs också tjock. och mobbad. men förutom det var allting bra. tiden kändes oändlig. nu känns det som att all värdefull tid bara rusar iväg till ingenstans. vill skrika stop och trycka på paus men den sortens reaktion utlöser bara ett ännu snabbare tempo. dante, stagnelius, strindberg, i feel you. groove on....

peace out och dö.

ja alltså om ni vill köpa saker åt mig så är det helt okej!
dock har jag hälften av det på bilden så fråga först, haha...

tänkte göra som alla häftiga modebloggare, ett kollage för hur jag kommer se ut i vår!

Känner en helt ny känsla när jag vet att att sverige vann curling på damsidan. känns bisarrt, att jag vet. men mitt intresse slutar ungefär där. när jag var liten var jag stundom sjukligt besatt av slalom, att det lades på tid när man missar en grind (heter det så?). konstaterade idag, att det inte var min grej. byggis är dock ett hysteriskt smeknamn.

istället kommer här en lista. helt orelaterad.

1. spets
2. päls
3. djur, helst med päls
4. pärlor
5. exoskelett (en favorit i repris)
6. "en stenhård prövning i lejonens kula"

när jag blir stor vill jag bo i en kula. företrädelsevis en jordkula. generationen i jordkulorna. älskart.
nej, såklart inte. kan ha en på mitt gods ägor.

Slumrade till en stund på soffan. drömde om katthuvuden. efteråt en dröm jag drömt återkommande sedan jag var riktigt liten, men den är hemlig, den törs jag inte prata om. inte än.
har under se senaste månaderna hakat upp mig på min barndom.
hakat upp mig på att avståndet mellan då och nu hela tiden växer.
att alla avstånd växer.
tycker inte om när man känner sina tankar fysiskt.
tycker inte om när kötter när anden istället för att anden när köttet.
tycker inte om min viktökning på typ 100kg.
tycker inte om en hel rad med saker.

jag saknar....
allt.

okej?

jag har allt, men saknar mer.
mer mer mer.

tänker att allt består av kött. försöker klamra mig fast vid tanken men fastnar någonstans halvvägs. ibland vill jag bara skratta. sen undrar jag vad som är på riktigt.

antagligen ingenting.

jag hoppas att det är så. att allt i slutändan blir bra.

Ett enskilt rum på sabbatsberg, en av mina favoritlåtar, har på senare tid fått en ny innebörd.
lyssnar om och om igen. gör lika ont varje gång.

längtar bort, typ till ett paralellt universum där saker är "likadant fast annorlunda".

hjärnan snurrar sönder.
fåglar låter.

Jag sitter hopplöst hjälplös vid din sida
men känner tjusningen som döden har.
Ett paradis där ingen människa lider
jag är ej rädd att följa, men min ungdom - får mig att bli kvar

jag anar ugglor i mossen. det är helt klart något lurt på gång och något det tigs om. dessutom misstänker jag starkt att det denna gången inte är min sedvanliga paranoia som spelar mig ett spratt. hemlighetsmakeri är en lek jag är bra på. aja... antar att om jag håller mig i skinnet ett tag till så kanske det visar sig vad det egentligen är som försiggår.

drömde dessutom underligt inatt.
drömde att ilo kunde prata och att jag var en man, panisk rädd för simbassänger.
en väns styvfarrenoverade huset, nyblonderad.
jag gick flera mil barfota, för att sedan bli uppplockad av en person jag insåg var jag själv, i en svart amazon.
vaknade med kameradschaft ringandes i huvudet.

vet inte alls vad det skall betyda. har iof haft kameradschaft på hjärnan i flera veckor nu.
plingeling

snart bär det ju av också. snart börjar resan till.. uhm. melonia?
nej så var det ju inte. karlstad hette det ju. men det ligger kanske nära?

varken Kristus eller swastikor men likväl;

här i huset där jag råkar befinna sig så står det godis framme men man får inte äta av det.
här i huset står en crosstrainer framme men man får inte träna på den.

logiken?

nej, just det.

argh.... svarta fåglar.

imorgon skall jag återigen bege mig ut på resa till om inte mörkaste så iaf det mörka värmland. lite resfeber. tåg är alltid en utmaning. fast sist så gick det ju bra så varför skulle det inte göra det denna gången? jag vet inte. jag har ingen som helst aning eller några belägg till varför saker skulle gå åt helvete men känns väl som att man lika gärna kan befara det värsta så kommer lättnaden sen. och det är alltså själva resan jag svammlar om. jag vet att när jag kommer fram så kommer det vara lugnt och tryggt och fint. det ser jag fram emot.

sitter nu med som vanligt viktrelaterad ångest. en enorm ångest infann sig för några år sedan när jag passerade den magiska gränsen och gick över 60. nu kan jag ju tillägga att det nog inte var så farligt med tanke på att jag nu lyckats lägga till med ytterligare tio kilo och det känns ju inte direkt gött inför beach 10, kanske i texas då. fyfan.

nej det blir nog till att leva på nutrilett, fil och knäckebröd för ett tag framöver.... 

varför jag inte sover nu har jag ingen aning om, jag borde ju. 8 theralen och 3 lergigan. 

har tagit semester från allt och gömmer mig någonstans i de värmländska skogarna och jag trivs, så bra.
tusen fjärilar i magen fast samtidigt ett betryggande lugn utan annalkande storm.
tror att jag faktiskt har gjort rätt nu.  
tror att jag hittat en bit som faktiskt passar i mitt kantiga pussel. ångesten är förvånansvärt långt borta och framtiden känns inte riktigt lika skrämmande. 

i rummet bredvid ligger en underbar människa och stilnoctsussar.
min underbara människa.

lite trasiga och knasiga, det är vår refräng.

vaken för sent. för sen med allt. tjoho! ingen positiv attityd här. orkar inte ens låtsas idag. längtar tillbaka till passiva sängliggande "sjukdomsdagar" även om jag inte vill kalla det så utan mer kanske... ett annat stadie. egentligen mycket mer vad det handlar om. min personlighet är densamma. tiden rinner iväg just nu.

känner mig upprorisk. en cigarett och en flaska smirnoff vore inte fel. får nog göra lite tonårsrevolt i form av att ta på mig skinnjacka och köpa mig en folköl, känns ju lite ovärt att släppa kontrollen helt. göra det, the städad way.
åh... ful svengelska, i love you.

imorgon, eller ja egentligen senare i dag framåt förmiddagen skall jag baka lussekatter. det blir nog gott.

den sjuttonde skall jg träffa en läkare. då ska jag gnälla om livet och se om något händer. pallar inte vara vuxen längre. behöver en paus.

vill bli omhändertagen och lyssna på current, för alltid. undra när det inträffar.

sitter ute i skogen hos mina föräldrar. som vanligt på gnälligt humör med för mycket mat i magen. i mitt huvud, svarta fåglar. känner mig mer eller mindre avdomnad, hörselskadad och muskelryckig. det är bra, snart kommer jag sluta ha lite fjantig lyxångest och istället ha någon slags cp-skada. underbart.

-ÄRU CP PÅ RIKTIGT ELLE?!

fördriver tiden med gamla godingar på spotify. har väl egentligen inget vettigt att skriva eftersom jag inte gjort någt alls de senaste dagarna. veckorna.... ja. skolkat som ett kioskmongo, varit allmän pinsam och moraliskt tvivelaktig. men det är ju alldeles för hemligt och dessutom inte ens spännande nog att avslöja här.

vart på fest i helgen, bettan fyllde år och det firades med en... orgie. mimmi kom ner igen och det var fint, saknat henne massor. såklart var också askel där. <3 och bettan och sara skall ha guld och gröna skogar för att ha hostat  (på häftig medie-svengelska) en av århundradets bästa fester. allt var så sjukt cp och bra på samma gång.  hur jag fick en julgran i kraniet någonstans vid pannloben har jag ingen aning men jag HATAR alla GRÖNA granar. 

idag, så...  jag vet inte. sovit någon slags sömn. sitter och funderar på om jag skall orka duscha, eller orka gå och handla mat. men jag orkar nog ingenting som vanligt så får sitta skabbig och sugen på föda vid datorn istället och droga musik.
funderar på att åka någonstans långt bort, as usual. så säger jag alltid. men känner verkligen inte för att vara hemma. vädret, staden, livet, jag. trött på det.
vill se vad som händer någon annanstans. det kanske inte är sådär superspännande men skulle kanske ge ett nytt perspektiv. packa väskan och... ja vad fan då? UPPLEVA?! HAH!
troligen inte. kan sitta hemma
med
mina
radbyten istället.

dricker tjugo koppar te och minns någonstans i bakhuvudet hur många kalorier det är i en sked honung... hur många skedar har jag i en kopp? syndigt många. america-size på beachen 10, älskart... undrar vad tiotalet kommer föra med sig? antagligen inte alls lika många lustigheter som 1910-talet, men förhoppningsvis något åt det hållet... jag hoppas på så mycket.  angstar över ingenting och känner mig kluven. eftersom allt följer standardmallen så finns det inte bara ett sätt att göra saker på nu. önskar jag KUNDE vara lite mindre passivoch kasta mig ut och bara tänka att "det löser sig".
istället sitter jag och älskar, hatar, ältar, analyserar och... kreverar. eller iaf ruttnar sönder sakta inifrån. 

Idag var jag uppe i gryningen. i ottan. verkligen. gick upp klockan sex. sömnbristen tog ut sin rätt igår, så jag däckade runt tolv efter bilden av vilden. lämpligt nog må jag säga eftersom att jag idag hade en uppsattsskrivning, övning inför nationella provet. och jag trodde såklart det var på riktigt, hade magont och hela kitet eftersom jag tänkte att det kanske skulle vara utifrån särskilda regler jag inte hade någon aning om, men det var bara en övning, på ett häfte jag faktiskt fått och övat på, och det var... chill. var dock lite sur över att det inte var på riktigt när jag ändå sprungit i kinaskor i lervällning påväg till skolan för att hinna i tid, vi hade tid från tio i åtta till klockan två, med en rast på tjugo minuter och sedan lunch. men jag han färdigt till första rasten, på en och en halv timme. får erkänna att jag stressade lite... i vredesmod. men jag gjorde färdigt och är nästan stolt över mig själv... nästan. sen tog vi kafferast till lunchen, även om vi egentligen slutat men det var ju FESKBÖRGERRRS, och det kan man ju inte missa. åt halvt ihjäl mig, eftersom vi inte har någon mat hemma. eller jo.. det har vi, men ingen färdig. haha... sen kom jag hem vid tolv, lagom till 7th heaven. tydligen hade budgeten höjts eller dylikt eftersom de inte längre såg fulkristna ut utan USAflashiga med glansigt hår och nästan trendiga frisyrer. fantastiskt! sen tog jag en stärkande powernap på enochenhalv timme. fast hur stärkande den vart vet jag inte... fortfarande zombiehjärna från helvetet, kan det vara så att sömn och mat blev för mycket för min lekamen?

Inköp nummer ett, är ett par nya skor. det var svårt att få dem att fastna på bild, men jag är så nöjd. de passade perfekt trots min oro, onlineshopping är alltid ett gissel. och dessutom var de snyggare i verkligheten än på hemsidan, och klacken är precis lagom hög. lycka. mindre lyckosamt är mina kancles, men är man america supersized så är man. ack.



inköp nummer två, är lite föda. mm... stenad frukt. lidl är en guldgruva ibland.

sitter sömnlös uppe om natten, igen. för... vilken natt i raden? jag minns inte. känner mig... vag. tom. ensam. frustrerad.... besviken? eller kanske förrådd till och med. känner en ändlös besvikelse över att inget någonsin blir som man vill att det ska bli, eller hoppas, eller ens tror.

var på öppenpsyk i ulricehamn idag för första gången, käner mig redan trött på dem. träff med sjuksköterska, det vanliga... vägning... blodtryck. försökte öppna käften trots att jag visste att det var fel forum. självklart hade det ingen effekt. saknar neuropsyk redan. saknar allvaret i det hela. nu är jag utslussad ytterligare ett steg i det jävla livet som för helvete INTE ENS ÄR MITT! börjar tro att ingen återvändo finns. alls. jag är så sjukt jävla rädd. så sjukt jävla rädd för att jag skall tvingas leva en annan människas liv, i resten av "mitt liv". försöker trycka på stoppknappen men inget händer. tillvaron känns som en skenande buss just nu. ett av problemen är att jag inte vet vars min hållplats är, är en passerad eller ej? misstänker starkt att jag t.o.m sitter på fel buss. men det är väl bara gammal hederlig pubertal existensiell ångest. som vanligt. jag är ju inte på riktigt.

Sitter uppe nu, efter ännu en av många sömnlösa nätter på rad. funderar på om jag skall orka ta mig skolan idag... jag måste ju... massor med saker som måste göras... suck. kommit en bit på vägen med vissa saker iaf... kanske.

sitter mest och funderar över vad jag skall göra. köpte ett par skor, bara sådär. hoppas de passar... lär väl märkas.

vill berätta något men vet inte. kanske om tomhet, men om det finns ju inte särskilt mycket att säga.

längtar efter något bättre. något vackrare, lugnare, skönare, tystare, än allt det här.
sluta snurra.

sitter ute i skogen och gömmer mig omvärlden. tyvärr verkar inte frånvaro bli en sånnär man låser in sig någonstans och komer ut som något nytt. metamorfosen får vänta till en annan dag, kanske jullovet när jag trots (kanske pga) av att jag inte tycker om julmat kommer ut som en america-sized rulta. fifan...

har inte gjort något vettigt av allt jag skulle ha gjort, mitt projektarbete som jag hade färdigt i huvudet har jag nu kommit fram till att jag glömt bort och mina förvirrade anteckningar går inte att tyda, skakig handstil och rader som ligger omlott och kors och tvärs uti varann. jag har ju kanske aldrig varit den mest organiserade människan men jag trodde att jag hade koll, sist jag tittade på mina anteckningar såg de helt normala ut men nu tycks orden ha bytt plats och raderna hoppat runt, på riktigt... suck.

drömde förvirrade drömmar inatt om en silverhielm som talade franska och tågluffning i ett europa som såg ut som om om tim burton tolkat st vitus-katedralen eller vad den nu heter den fräcka i prag. jag gick inte högstadiet mina kunskaper får brista.... jag känner till namnet främst pga bauhaus-låten st vitus dance, och samma titel med black sabbath. undrar när det slutar vara legitimt att skylla på att man inte gick högstadiet och slutar fungera att skaffa någon slags allmänbildning från halvt obskyr musik? kanske när man faktiskt nästan gymnasiet... huvvaligen, det är skrämmande nära. betryggande dock att ha åtminstonde ett år på komvux kvar.

Idag hängde det en bulldogg i mitt finger, det var ganska festligt när man tänker på det.
utöver detta har jag suttit och varit uppgiven, förbannad och känt mig sådär otillfreds bättre än alla andra. ser fram emot helgen, lite i taget. funderar över vad för spännande jag skall göra idag. troligen inte så mycket. måste börja vara lite kreativ, skall rita en storyboard och låtsas att jag är seriös, sen skall jag en vacker dag gå och köpa svindyra tuschpennor och gråta mig till sömns. klottra ångestfyllda tankar på mitt nattduksbord, bli rik och berömd. 

framtiden är för nära.

dessutom har jag spillt parfym som jag skulle prova...  i mängder, så nu luktar jag som en rik Diortant utan luktsinne.