ja alltså om ni vill köpa saker åt mig så är det helt okej!
dock har jag hälften av det på bilden så fråga först, haha...

tänkte göra som alla häftiga modebloggare, ett kollage för hur jag kommer se ut i vår!

Känner en helt ny känsla när jag vet att att sverige vann curling på damsidan. känns bisarrt, att jag vet. men mitt intresse slutar ungefär där. när jag var liten var jag stundom sjukligt besatt av slalom, att det lades på tid när man missar en grind (heter det så?). konstaterade idag, att det inte var min grej. byggis är dock ett hysteriskt smeknamn.

istället kommer här en lista. helt orelaterad.

1. spets
2. päls
3. djur, helst med päls
4. pärlor
5. exoskelett (en favorit i repris)
6. "en stenhård prövning i lejonens kula"

när jag blir stor vill jag bo i en kula. företrädelsevis en jordkula. generationen i jordkulorna. älskart.
nej, såklart inte. kan ha en på mitt gods ägor.

Slumrade till en stund på soffan. drömde om katthuvuden. efteråt en dröm jag drömt återkommande sedan jag var riktigt liten, men den är hemlig, den törs jag inte prata om. inte än.
har under se senaste månaderna hakat upp mig på min barndom.
hakat upp mig på att avståndet mellan då och nu hela tiden växer.
att alla avstånd växer.
tycker inte om när man känner sina tankar fysiskt.
tycker inte om när kötter när anden istället för att anden när köttet.
tycker inte om min viktökning på typ 100kg.
tycker inte om en hel rad med saker.

jag saknar....
allt.

okej?

jag har allt, men saknar mer.
mer mer mer.

tänker att allt består av kött. försöker klamra mig fast vid tanken men fastnar någonstans halvvägs. ibland vill jag bara skratta. sen undrar jag vad som är på riktigt.

antagligen ingenting.

jag hoppas att det är så. att allt i slutändan blir bra.

Ett enskilt rum på sabbatsberg, en av mina favoritlåtar, har på senare tid fått en ny innebörd.
lyssnar om och om igen. gör lika ont varje gång.

längtar bort, typ till ett paralellt universum där saker är "likadant fast annorlunda".

hjärnan snurrar sönder.
fåglar låter.

Jag sitter hopplöst hjälplös vid din sida
men känner tjusningen som döden har.
Ett paradis där ingen människa lider
jag är ej rädd att följa, men min ungdom - får mig att bli kvar

jag anar ugglor i mossen. det är helt klart något lurt på gång och något det tigs om. dessutom misstänker jag starkt att det denna gången inte är min sedvanliga paranoia som spelar mig ett spratt. hemlighetsmakeri är en lek jag är bra på. aja... antar att om jag håller mig i skinnet ett tag till så kanske det visar sig vad det egentligen är som försiggår.

drömde dessutom underligt inatt.
drömde att ilo kunde prata och att jag var en man, panisk rädd för simbassänger.
en väns styvfarrenoverade huset, nyblonderad.
jag gick flera mil barfota, för att sedan bli uppplockad av en person jag insåg var jag själv, i en svart amazon.
vaknade med kameradschaft ringandes i huvudet.

vet inte alls vad det skall betyda. har iof haft kameradschaft på hjärnan i flera veckor nu.
plingeling

snart bär det ju av också. snart börjar resan till.. uhm. melonia?
nej så var det ju inte. karlstad hette det ju. men det ligger kanske nära?

varken Kristus eller swastikor men likväl;

här i huset där jag råkar befinna sig så står det godis framme men man får inte äta av det.
här i huset står en crosstrainer framme men man får inte träna på den.

logiken?

nej, just det.

argh.... svarta fåglar.

imorgon skall jag återigen bege mig ut på resa till om inte mörkaste så iaf det mörka värmland. lite resfeber. tåg är alltid en utmaning. fast sist så gick det ju bra så varför skulle det inte göra det denna gången? jag vet inte. jag har ingen som helst aning eller några belägg till varför saker skulle gå åt helvete men känns väl som att man lika gärna kan befara det värsta så kommer lättnaden sen. och det är alltså själva resan jag svammlar om. jag vet att när jag kommer fram så kommer det vara lugnt och tryggt och fint. det ser jag fram emot.

sitter nu med som vanligt viktrelaterad ångest. en enorm ångest infann sig för några år sedan när jag passerade den magiska gränsen och gick över 60. nu kan jag ju tillägga att det nog inte var så farligt med tanke på att jag nu lyckats lägga till med ytterligare tio kilo och det känns ju inte direkt gött inför beach 10, kanske i texas då. fyfan.

nej det blir nog till att leva på nutrilett, fil och knäckebröd för ett tag framöver....