2000år...

uppe med tuppen idag. dvs, igår gick jag inte och lade mig. eller, det gjorde jag visst. somnade dock aldrig. var vaken natten ut, med hela livet snurrandes innanför pannbenet. känner mig fortfarande yr. har en klibbig nostalgisk känsla som inte är helt angenäm... men vad är väl angenämt nuförtiden? antagligen ingenting.

tänker att "vi hade iaf tur med vädret" inte är en sanning, spanar ut på helt seriöst en meter blötsnö. kan inte gå ut. kan inte vara inne. sitter fast i skogen, gömmer mig för omvärlden, leker luke skywalker. undrar när min doktor skall ringa. undra vad för medicin jag får nästa gång? antagligen inget roligt eller något som hjälper. typ opium. skulle ju dock stå lite i kontrast till concertan så är väl lika bra som det är.

idag kan jag inte undgå och mata undan känslorna.
känner mig typ såhär;

100år gammal.
100kilo tung.
bitter.
röksugen, the irony. ( ni utvalda vet, ni andra om ni nu finns fuck off)

är rädd för framtiden. vill vara typ sju år igen. då var jag iofs också tjock. och mobbad. men förutom det var allting bra. tiden kändes oändlig. nu känns det som att all värdefull tid bara rusar iväg till ingenstans. vill skrika stop och trycka på paus men den sortens reaktion utlöser bara ett ännu snabbare tempo. dante, stagnelius, strindberg, i feel you. groove on....

peace out och dö.

Kommentarer

Tycker du något?

Namn:
Glöm mig inte?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0