imorgon skall jag återigen bege mig ut på resa till om inte mörkaste så iaf det mörka värmland. lite resfeber. tåg är alltid en utmaning. fast sist så gick det ju bra så varför skulle det inte göra det denna gången? jag vet inte. jag har ingen som helst aning eller några belägg till varför saker skulle gå åt helvete men känns väl som att man lika gärna kan befara det värsta så kommer lättnaden sen. och det är alltså själva resan jag svammlar om. jag vet att när jag kommer fram så kommer det vara lugnt och tryggt och fint. det ser jag fram emot.

sitter nu med som vanligt viktrelaterad ångest. en enorm ångest infann sig för några år sedan när jag passerade den magiska gränsen och gick över 60. nu kan jag ju tillägga att det nog inte var så farligt med tanke på att jag nu lyckats lägga till med ytterligare tio kilo och det känns ju inte direkt gött inför beach 10, kanske i texas då. fyfan.

nej det blir nog till att leva på nutrilett, fil och knäckebröd för ett tag framöver....