Slumrade till en stund på soffan. drömde om katthuvuden. efteråt en dröm jag drömt återkommande sedan jag var riktigt liten, men den är hemlig, den törs jag inte prata om. inte än.
har under se senaste månaderna hakat upp mig på min barndom.
hakat upp mig på att avståndet mellan då och nu hela tiden växer.
att alla avstånd växer.
tycker inte om när man känner sina tankar fysiskt.
tycker inte om när kötter när anden istället för att anden när köttet.
tycker inte om min viktökning på typ 100kg.
tycker inte om en hel rad med saker.

jag saknar....
allt.

okej?

jag har allt, men saknar mer.
mer mer mer.

tänker att allt består av kött. försöker klamra mig fast vid tanken men fastnar någonstans halvvägs. ibland vill jag bara skratta. sen undrar jag vad som är på riktigt.

antagligen ingenting.

jag hoppas att det är så. att allt i slutändan blir bra.