vart på fest i helgen, bettan fyllde år och det firades med en... orgie. mimmi kom ner igen och det var fint, saknat henne massor. såklart var också askel där. <3 och bettan och sara skall ha guld och gröna skogar för att ha hostat  (på häftig medie-svengelska) en av århundradets bästa fester. allt var så sjukt cp och bra på samma gång.  hur jag fick en julgran i kraniet någonstans vid pannloben har jag ingen aning men jag HATAR alla GRÖNA granar. 

idag, så...  jag vet inte. sovit någon slags sömn. sitter och funderar på om jag skall orka duscha, eller orka gå och handla mat. men jag orkar nog ingenting som vanligt så får sitta skabbig och sugen på föda vid datorn istället och droga musik.
funderar på att åka någonstans långt bort, as usual. så säger jag alltid. men känner verkligen inte för att vara hemma. vädret, staden, livet, jag. trött på det.
vill se vad som händer någon annanstans. det kanske inte är sådär superspännande men skulle kanske ge ett nytt perspektiv. packa väskan och... ja vad fan då? UPPLEVA?! HAH!
troligen inte. kan sitta hemma
med
mina
radbyten istället.

dricker tjugo koppar te och minns någonstans i bakhuvudet hur många kalorier det är i en sked honung... hur många skedar har jag i en kopp? syndigt många. america-size på beachen 10, älskart... undrar vad tiotalet kommer föra med sig? antagligen inte alls lika många lustigheter som 1910-talet, men förhoppningsvis något åt det hållet... jag hoppas på så mycket.  angstar över ingenting och känner mig kluven. eftersom allt följer standardmallen så finns det inte bara ett sätt att göra saker på nu. önskar jag KUNDE vara lite mindre passivoch kasta mig ut och bara tänka att "det löser sig".
istället sitter jag och älskar, hatar, ältar, analyserar och... kreverar. eller iaf ruttnar sönder sakta inifrån. 

Idag var jag uppe i gryningen. i ottan. verkligen. gick upp klockan sex. sömnbristen tog ut sin rätt igår, så jag däckade runt tolv efter bilden av vilden. lämpligt nog må jag säga eftersom att jag idag hade en uppsattsskrivning, övning inför nationella provet. och jag trodde såklart det var på riktigt, hade magont och hela kitet eftersom jag tänkte att det kanske skulle vara utifrån särskilda regler jag inte hade någon aning om, men det var bara en övning, på ett häfte jag faktiskt fått och övat på, och det var... chill. var dock lite sur över att det inte var på riktigt när jag ändå sprungit i kinaskor i lervällning påväg till skolan för att hinna i tid, vi hade tid från tio i åtta till klockan två, med en rast på tjugo minuter och sedan lunch. men jag han färdigt till första rasten, på en och en halv timme. får erkänna att jag stressade lite... i vredesmod. men jag gjorde färdigt och är nästan stolt över mig själv... nästan. sen tog vi kafferast till lunchen, även om vi egentligen slutat men det var ju FESKBÖRGERRRS, och det kan man ju inte missa. åt halvt ihjäl mig, eftersom vi inte har någon mat hemma. eller jo.. det har vi, men ingen färdig. haha... sen kom jag hem vid tolv, lagom till 7th heaven. tydligen hade budgeten höjts eller dylikt eftersom de inte längre såg fulkristna ut utan USAflashiga med glansigt hår och nästan trendiga frisyrer. fantastiskt! sen tog jag en stärkande powernap på enochenhalv timme. fast hur stärkande den vart vet jag inte... fortfarande zombiehjärna från helvetet, kan det vara så att sömn och mat blev för mycket för min lekamen?

Inköp nummer ett, är ett par nya skor. det var svårt att få dem att fastna på bild, men jag är så nöjd. de passade perfekt trots min oro, onlineshopping är alltid ett gissel. och dessutom var de snyggare i verkligheten än på hemsidan, och klacken är precis lagom hög. lycka. mindre lyckosamt är mina kancles, men är man america supersized så är man. ack.



inköp nummer två, är lite föda. mm... stenad frukt. lidl är en guldgruva ibland.

sitter sömnlös uppe om natten, igen. för... vilken natt i raden? jag minns inte. känner mig... vag. tom. ensam. frustrerad.... besviken? eller kanske förrådd till och med. känner en ändlös besvikelse över att inget någonsin blir som man vill att det ska bli, eller hoppas, eller ens tror.

var på öppenpsyk i ulricehamn idag för första gången, käner mig redan trött på dem. träff med sjuksköterska, det vanliga... vägning... blodtryck. försökte öppna käften trots att jag visste att det var fel forum. självklart hade det ingen effekt. saknar neuropsyk redan. saknar allvaret i det hela. nu är jag utslussad ytterligare ett steg i det jävla livet som för helvete INTE ENS ÄR MITT! börjar tro att ingen återvändo finns. alls. jag är så sjukt jävla rädd. så sjukt jävla rädd för att jag skall tvingas leva en annan människas liv, i resten av "mitt liv". försöker trycka på stoppknappen men inget händer. tillvaron känns som en skenande buss just nu. ett av problemen är att jag inte vet vars min hållplats är, är en passerad eller ej? misstänker starkt att jag t.o.m sitter på fel buss. men det är väl bara gammal hederlig pubertal existensiell ångest. som vanligt. jag är ju inte på riktigt.

Sitter uppe nu, efter ännu en av många sömnlösa nätter på rad. funderar på om jag skall orka ta mig skolan idag... jag måste ju... massor med saker som måste göras... suck. kommit en bit på vägen med vissa saker iaf... kanske.

sitter mest och funderar över vad jag skall göra. köpte ett par skor, bara sådär. hoppas de passar... lär väl märkas.

vill berätta något men vet inte. kanske om tomhet, men om det finns ju inte särskilt mycket att säga.

längtar efter något bättre. något vackrare, lugnare, skönare, tystare, än allt det här.
sluta snurra.