sitter i skolan och funderar över saker. lång håltimma, tid som måste ta vägen någonstans, kaffetarm som skriker och plånbok som skriker och överröstar resten totalt. milda protester. tänker för mycket men tycks ändå inte komma till några särskilda insikter. väntar på att mitt bidrag skall komma, tre-fyra månader försenat. skall spendera okristligt mycket pengar verkar det som, men är tvungen och ändå har inte pengarna kommit än innan det känns som de är slut och då har jag ju ändå inte kunnat köpa något roligt. det här konsumtionsbehovet är något jag borde göra mig av med men som den moderna människa jag är så tycks det svårt. känns ju lite illa. men att leva och förnuftigt har å andra sidan kanske aldrig varit min grej. ändå är jag inte särskilt impulsiv, mer konstant i otakt och falsklingande med omvärlden. har massa saker jag behöver göra. starta något jävla UF-företag, skriva tidsplan för projektarbetet, läsa läxor, vara som en ettrig iller på försäkringskassan och ligga på både dem och skolan, ta reda på vilken läkare jag har och var denna läkare finns i borås eller här, fixa medicin. sen skall jag ju hinna lyssna på musik också. hinner ingenting. märkligt nog är jag inte stressad bara förbannad på samtliga myndigheter. jag menar, skall jag behöva ringa till femtontusen pers och sen gör ingen ändå någonting utan jag får göra allting själv, vad får de egentligen betalt för? jag skulle gärna också langa in en anständig lön på skriva min signatur på ett sketet papper några gånger om dagen och sen lassa över det egentliga arbetet på samhällets utsatta. jag känner mig kanske inte så utsatt, men per definition så ja. funderar på att börja tycka synd om mig själv. eh..eh...he..he... suck. 

life's a bitch & then you die

wörd.