nu verkar det onekligen som att det är vår. det är smärtsamt att vistas utomhus utan solglasögon och jag känner  att solen redan börjat tära på min hud. ett halvår i mörker har förflutit och jag har överlevt utan solljus, främst på blodpudding, som en annan gammal ruggig vampyr. men visst är det skönt, även om övergången alltid är lika dramatisk. bara att förbereda sig med med solskyddskräm, paraply och de mörkaste solglasögon som finns tillgängliga på marknaden.

i och med våren så känns det även som att turen vänder lite och att hela framtiden ljusnar. gäller att passa på att njuta innan det blir för varmt och kvalmigt och skinnet börjar flagna och falla av tills lidandet når den nivån att man börjar längta så mycket efter mörkret och kylan igen att man överväger att krypa in och lura i en kista tills det värsta passerat.